Activate Javascript or update your browser for the full Digital Library experience.
Previous Page
–
Next Page
OCR
Den viida
Enda original-upplagan, auktoriserad af Col. W. F. CODY, kallad Buffalo Bill,
vasterns hijdlite.
— Eltertryck férbjudes. Alla rattigheter férbehallas.
Em graws hemlig!
Detta verk far icke hdllas i Idnbibliotek eller liisecirklar. —
Hidlp i néden.
— Fortare, fér Guds skull fortare, ropade en
stiimma éver pririen, de réda hundarna komma
nirmare; om vi inte lyckas uppnad fortet, iro vi
férlorade, mylord!
Den man, till vilken dessa ord riktades, riknade
omkring trettio ar. Det var en statlig gestalt, hans
skigglésa. ansikte var brynt av tropikernas sol,
och att han var fértrogen med_ridkonstens alla
hemligheter, framgick av det siitt, varpa han ma-
novrerade sin priktige springare.
Fér évrigt férridde de blaa dgonen, det blonda
haret och ansiktsbildningen hans anglosachsiska hir-
komst. '
Denne man, som nu flég fram éver priirien i
vildaste fart, Atfoljdes av tre man, av vilka en bar
europeisk klidedrikt, medan de bada andras driikter
angavo att de voro texanska spejare.
De tre miinnen tycktes sirdeles angeliigna att
riidda den elegante ryttaren fran en stor fara och
hade synbarligen endast en dnskan: att sd fort
som méjligt komma, framat.
Priiriemarken darrade’ under histarnas’ hovslag.
Men djuren tycktes redan ha tillryggalagt en lang
viigstriicka, ty de kunde ej lingre sitta in hela sin
kraft i loppet. D& och d& lito de héra denna
gniiggning, genom vilken histarna forrada sin ut-
mattning eller sin fruktan.
B. B. 8. Sch.
+ Vid min sida, Carrel, utbrast den ‘blonde
mannen, hallande témmarna i viinster hand och
revolvern i den hogra. Maste vi ga under, sa
vilja vi Atminstone siilja vara liv s& dyrt som
mdjligt, och jag tror, att min trogne Carrel vill
falla vid min sida, nir intet annat aterstar.
— Det kan Ers. hiirlighet vara dvertygad om;
svarade Carrel, p& engelska men med en accent,
som avvek fran den i Férenta Staterna vanliga.
Det var i stillet ,,cockney”, London-engelskan, det
riitta spraket for en akta Albions son.
Sedan Carrel ridit upp i jimnbredd med sin
herres hiist, utropade han hijirtligt och trofast:
— Mylord kan fullkomligt lita p& mig; jag
vet, vad jag dr skyldig min herre och husbonde.
Och ‘slutligen ar det ju jag, som fért mylord till
detta. land och bir ansvaret fér, om den. sista
telningen av huset Elstone skulle gi under i Ame-
rikas vilda vister!
— Var obekymrad fér den saken, min trogne
Carrel, svarade lord Viktor Elstone, ty sa hette
engelsmannen. Du har blott gjort din plikt och
har visat mig en stor tjinst, niir du féljde mig
till Texas, ty du vet ju lika vil som’ jag, att en
helig plikt frde oss hit. For évrigt hoppas jag
annu, att vi skola undkomma indianerna.
— De ha redan kommit fortvivlat niira, inviinde
Carrel. Viind Er om, mylord, si skall Ni se,
att det inte kan dréja linge, innan vi iro inom