Activate Javascript or update your browser for the full Digital Library experience.
Previous Page
–
Next Page
OCR
Men hans bissa talade ett snabbt och’ _ ave
gorande -sprak. a)
_Niir tv& av indianerna lago p& niarken i silt
blod, flydde de tre andra.
Hans hiist hdéll niistan pA att stéria under
honom, men sjiilv var han fullkomligt frisk och
munter, di han sprang ur sadeln, omringad av
sina kamrater, som jublade, naér de dtersago honom
rask och oskadad.
Vid biigaren ' beriittade han sedan for sina
viinner, Slade, Rathburn’ och Scott Kane om den
mystiske varnaren.
Men sammantriiffandet med den unga kvinnan
férteg han och kunde sjilv ej] komma. till négon
‘Klarhet i denna episod.
_ — NA, sade Slade, di kommer icke tiget med
niista guldtransport ‘att avlOpa utan ‘en skiirmyts-
ding.
Buffalo Bill riitade upp sig.
— Jag kan knappast viinta av otilighet att fa
sti Gga mot éga’ med de skurkarna. Ett avgérande
maste ‘ju slutligen komma; det hiir’
langtrakigt, ty det ar for nattryttarnes skull, som
jag kommit hit. Har man inte siirskilt kallat mig
hit, for att jag med mina vénner och kamrater
skulle férséka att antingen befordra de uslingarne
till lagens straff eller ocks&i nedgéra dem? Och
nu begiira banditerna ingenting mer och ingenting
mindre fin att jag skall liimna min post! Men
jag skall s& tusan heller!
Scott Kane skrattade.
— Det kunde ju passa de lymlarne bra att
intrigera ‘hort dig, d4, mena de, dro vara trup-
per utan anférare, och jag tillstar dppet, tillade
han med en beundrande, blick pa Buffalo Bill, att
vi hade inte kommit s& helskinnade fran var sista
batalj, om inte du varit hos oss.
' Buffalo Bill gjorde en avbéjande rorelse.
Det plagade honom att héra sig berdmmas.
— SA illa dir det inte, en annan hade ersatt
nig. {
— Nej, nej, utropade Rathburn, det som ir
ritt, miste vara fatt. ‘Som en flock far utan herde
hhade de andra sprungit omkring. Det ar siikert.
Ni far ursiikta. den drastiska liknelsen,’ tillade han
och lyfte glaset och drack Buffalo Bill till.
— Nir skall niista transport avgi hiirifrin?
frigade Bill.
— Om tva dagar, -svarade Slade.
— Jag skall allisi bestiga kusbocken? friga-
de QRathburn. t
i— Ja visst. svarade Buffalo Bill, och du,
Scott, har d& redan blivit varm i kliderna pa
‘din. plats. som lagerforvaltare. _
ir mer in’
“Guldskatfernas viiktare. — 13
Scott nickade.
— Jag vill lita strypa mig av en boa con
strictor eller serveras som frukost &t en kannibal:
hivding, om icke bide Robert Gordon och Mackens
driva ett falskt spel med oss!
Buffalo Bill nickade instiimmande.
— Annu kunna vi ju ingenting bevisa, sade
Mr. Slade, men jag har triffat mina’ dispositioner.
Endast tjugo av de mest beprévade ryttarne skola
atf6lja vagnen och inte ens de skola f& erfara’
nigot om timmen fdr transporten, férrin denna
dr inne. _
— Fér bomber och granater! Tyckte jag inte;
att ett ansikte dék upp pa foénsterrutan!.
Med ett hastigt spring var Rathburn vid fénst-
ret.
Men Bill rusade ut.
Strax dirp&i hérdes utifran ett ursinnigt tjut,'
och innan viinnerna hunnit ut, kom Buffalo Bill
tillbaka. Framfér sig skét han Robert Gordon med
ocmotstindlig kraft.
Dennes ansikte var purpurrétt och med sitt
enda éga bliingde han lémskt och hatfullt pa det,
lilla siillskapet.
Buffalo Bill sliippte honom.
— Siig oss, Robert Gordon, vartor ‘spionerar
du kring var hydda?
— Vad faller Er in,
med, en’ slug min, jag har
vart det behagar mig!
— Men ditt kringsmygande hiir vid denna tid
ir. minst sagt misstiinkt, sade Slade.
— Ja, inféll Rathburn, och i synnerhet att
kika in genom foinstret,
Robert Gordon drog upp sina byxor, spottade
mellan tiinderna och svarade:
— Goddam, vad har jag’ gjort, att inte jag
skulle fi se in genom fénstret? Jag kom fran Jim
Bender och ville bara se vilka som voro hir.
— Det ar bra, avgjorde Buffalo Bill, ga din
viig nu, men kom ihag, att triiffa vi en gang till _
pa dig under liknande misstiinkta omstindighcter,
“si slipper du inte sa litt undan.
Den lille, undersiittsige, rédharige mannen smég
sig bort som en vat pudel.
Men kommen utom -dérren riitade han upp sig
och knoét sina korta, breda niivar hotande:
— Viinta bara, Buffalo Bill, den stunden kom
‘mer nog, d& jag far betala dig for forddmjukelsen
i afton!
Han drog ater upp sina byxor, en fér honomr
karaktiiristisk Athérd, d& han var rasande eller skulle,
inlita sig i strid med ndgon.
svarade Gordon friickt
viil rattighet att ga